Historien om Rindöbaden

På Rindö fanns sedan länge kända källådror med järnhaltigt vatten. Ägaren till fastigheten Källviken på Rindöbaden, G.L Högberg, lät i början av 1880-talet undersöka vattnet i sina källor och utfallet var gott, "då Rindö källor med afseende på jernhalten intaga främsta platsen av hittills kända vanliga jernkällor". På fastigheten Källviken fann man sammantaget fyra källor med vatten av hög järnhalt. Kurbad var något som verkligen låg i tiden och Källberg bestämde sig för att projektera och uppföra Källvikens badanstalt med Brunnssalong och Restaurang. Tanken var att man skulle kunna ta emot så många som 1000 personer per år.

Under 1890-talets senare del kolsyrade man vattnet från källorna, vilket också användes på Stockholmssjukhus med "bästa resultat" och ansågs klart att föras ut i handeln.
Den 3 november 1899 erhöll man så kunglig koncession på vattnet, som fick innehålla fem centigram arseniksyrlighet per liter naturligt Rindö Järn. Rindö brunn och sanatorium kunde nu presenteras vid världsutställningen i Paris år 1900.

Minneralkällor var ofta upphov till kurbaden och blev så fallet även på Rindöbaden. Kurorter sågs som platser för rekreation framför allt för societeten. Intag av mineralrikt vatten förskrevs vid bleksot och vistelse i en lugn natur kunde verka läkande vid diagnoser som hysteri och neuroser. Från hösten 1898 drevs verksamheten av Rindö Brunn men i september 1902 ombildades etablissemanget till AB Rindöbaden. I verksamheten ingick en vattenfabrik för tillverkning av på Rindö källor baserade mineralvatten "Rindönalis", utan järn men med magnesium och natriumsalter.

Efter aktiebolagisering 1902, vilken krävdes för finansiering av utbyggnaden, hade Rindöbaden, som stället då kallades, växt ut till en ansenlig anläggning. Här fanns Stora Badhotellet med 50-talet rum. Bredvid låg Stora Badrestaurangen med societetssalong, tidningsrum och biljardrum. Sanatoriet Tallhöjden låg inom området och hade 60 rum. För gästernas inkvartering fanns ytterligare det ursprungliga brunnshotellet med 30-talet enklare rum. Det fanns 6 villor med 59 rum och 14 kök. Till gästernas förfogande fanns kallbadhus med fem avdelningar, varmbadhus under Stora Badhotellet, gymnastiklokal under Stora Badhotellet och två tennisplaner i parken och en vid havsstranden.

Man köpte också en ångslup för att transportera gästerna mellan Vaxholm och ön.
Från Stockholm fick gästerna åkta tåg till Rydbo station och sedan vidare med häst och vagn via Bogesund. Anläggningen hade dessutom en läkare som höll till i områdets läkarvilla.

Exklusivt för tiden var elektriskt ljus, rinnande vatten, som var drickbart, fjorton badrum med varmvatten, centralvärme och vattenklosetter. 50 rum hade egen balkong. Helpension kostade 35-48 kronor per vecka eller 140 -192 kronor per månad.

Oturen verkade dock grina projektet i ansiktet. Dels gick marknaden ur för spaanläggningar under den här perioden. Dessutom hade den fridfulla atmosfären på Rindön kommit att förändras radikalt då kustartilleriet från 1902 intog ön. Med sina krigsövningar hade regementet helt kommit att förändra miljön. Såväl Badhotellet som Badrestaurangen brann ner till grunden 1908 och anläggningen gick i konkurs. Den ursprungliga restaurangen drevs vidare tills den förstördes i en brand år 1927. Restaurangens källarmästare omkom i branden och en anställd anklagades för mordbrand, personen dömdes att avtjäna ett långt fängelsestraff.

Idag kan man tydligt se lämningar i berget av efter det magnifika hotellet, med dess fem våningar i många etager i berget. Den stora hotellvillan som mest hyrdes ut till familjer står kvar än idag, i vägskälet nere på Rindöbadsvägen. Man kan också tydligt se var de prunkande terassodlingarna klättrade upp vid sidan av gångvägen från ångbåtsbryggan.

Källor:
Rindoborna.se
Upplevvaxholm.se
Vaxholmsfärstning museum

Rindö Brunn

Text från SvD 1887-05-09

Beläget 8 minuters sjöväg från Vaxholm, öppnas den 6 juni. Dess källor 3 till antalet af olika styrka. Detta starka jernvatten är tillika mild och lösande i anseende till den betydliga halt af magnersia ssom ingår i dess beståndsdelar. Under de föregående åren har detta vatten med framstående kurativ verkan användts mot: magsår, kronisk förstoppning, mag- och tarmkattarher, menstruations-rubbningar, nervositet, bleksot och blodbrist, svaghet, svindel, njurlidande samt ägghvitssjuka som från hvilken sjukdom deraf lidande personer blifvit full återstallda. Läkarvården bestrides av Herr D:r E. Södergren som besvarar medicinska förfrågningar. Adress: Vaxholm. Om rum m.m. meddelas af G. L. Högberg Vaxholm, Källviken. God restaurant.

Möblerade rum för familier samt enskilda rum med sängkläder finnas. Ångbåtskommunikationer med Vaxholm och hufvudstaden till och från Källviken.

Boktips

Här nedan är ett tips på vidare läsning:

Rindö brunn, bad och sanatorium av Sten Wetterblad

Dansbanan och dess historia

Högt uppe på en klippa, synlig från flera väderstreck, ligger Rindöbadens dansbana. Den har varit ett landmärke ända sedan ångbåtarnas tid då Rindöbaden var en plats för alla som ville stärka både kropp och själ och samtidigt äta gott och roa sig. Dansbanan, tillsammans med ängen och flaggstången, har sedan dess utgjort den trevliga och naturliga samlingspunkten för rindöbadenbor, vare sig det gäller festligheter som midsommarfiranden och kräftskivor, städdagar med efterföljande korvgrillning eller föreningsmöten. Några nedslag i dess historia visar hur angeläget det har varit för de boende att vårda och bevara denna snart hundraåriga tillgång.

Dansbanan uppfördes ursprungligen på badhotellets tid under det tidiga 1900-talet och finns inritad på styckningskartan från 1936. Någon gång under sent 30- eller tidigt 40-tal kollapsade dansbanan men återuppbyggdes av de boende på initiativ av bland andra Carl Lönnkvist, ägare till Rindö 2:186 som idag tillhör hans dotterson Arne Fagerström.

1954 gjordes ett försök av dåvarande styrelsen för tomtägarföreningen att få till ett avtal om servitut angående dansbanan men avtalet undertecknandes aldrig av Folke Sjöberg som var ägare av stamfastigheten.

Vintern 1976 rasade taket på dansbanan in. Året därefter röstade en majoritet av medlemmarna för att bygga upp taket igen vilket skedde 1978 då man passade på att flytta ut räcket och stötta det nya taket med en mittstolpe. Arbetet utfördes av de boende i föreningens regi. Virket hämtades från olika rivningsobjekt på ön och konstruktionen anpassades efter tillgängligt material.

1990 renoverade man golvet inklusive bärande stolpar och i början av 2000-talet förlängdes köket/förrådet för att kunna härbärgera bord och stolar. Arbetet utfördes av Ove Bengtsberg, ägare till Rindö 2:170. Ytan på hela byggnaden är nu ca 120 m².

Vi ser fram emot ytterligare hundra år med dansbanan som en viktig del för att bevara och utveckla gemenskap, trivsel och den rindöbadsanda som bidrar till att göra Rindöbaden en attraktiv plats att bo på. Vi står nu 2025/26 inför en viktig period med investering i och upprustning av dansbanan, där en ny generation rindöbadsbor som inte var med på 70-talet men som känner samma ansvar för dansbanan tar över stafettpinnen.